En tid av förändring: hösten och Alexanders början

Alexander börjar inte The Eternal Prince som den person han så småningom kommer att bli. Det är viktigt för mig. Om en karaktär ska förändras vill jag att det ska finnas ett tydligt minne av vem han var innan allt blev komplicerat. Hösten blev bakgrunden för den versionen av Alexander. Inte för att varje fallande löv behöver ha en dold betydelse, utan för att årstiden naturligt bär på samma känsla av övergång som omger början av hans resa.

Innan allt förändras

I början finns det fortfarande saker Alexander tror att han förstår. Hans liv har gränser. Världen har regler. Människor har identiteter som verkar tydliga. Det finns en trygghet i att tro att sakerna omkring oss är precis vad de ser ut att vara.

Sedan förändras något. Oftast inte allt på en gång. En fråga dyker upp. Sedan en till. Något som tidigare verkade vardagligt börjar kännas märkligt. Och till slut räcker den gamla förklaringen inte längre. Den gradvisa rörelsen är viktig för Alexanders berättelse.

Hösten förändras också i det tysta

Hösten gör något liknande. Det finns sällan en enda morgon då världen plötsligt blir höst. Det sker steg för steg. Nätterna blir kallare. De första löven skiftar färg. Solljuset ser annorlunda ut. Regnet ligger kvar längre på gatorna.

Så kommer en dag då man ser sig omkring och inser att hela landskapet har förvandlats. Jag tycker om den sortens förändring eftersom den känns trovärdig. Alexanders resa ska inte kännas som om någon bara har bytt ut en version av honom mot en annan. Han måste ta sig igenom förändringen.

Skönheten i det som inte varar

Hösten är också vacker för att den är tillfällig. Färgerna som gör årstiden igenkännlig finns bara under en kort period. En skog kan bli guldgul och röd och sedan förlora nästan allt några veckor senare. Det finns något lite sorgligt i det. Men sorg gör inte något mindre vackert.

I Valentine Kingdom finns ögonblick där skönhet och mörker existerar sida vid sida. Kärlek kan finnas bredvid rädsla. Makt kan finnas bredvid sårbarhet. Något kan vara vackert och samtidigt farligt. Hösten passar en sådan värld.

Alexander är fortfarande i början

En sak jag aldrig vill glömma när jag tänker på Alexander är hur mycket av hans resa som fortfarande ligger framför honom. Personen i början kan inte veta vad personen i slutet vet. Han kan ännu inte förstå varje konsekvens. Han kan inte se varje samband. Och det ska han inte heller kunna.

En del av upplevelsen när man följer honom är att upptäcka de sakerna samtidigt som han gör det. Det gör höstbörjan nästan fridfull i efterhand. Vägarna kan vara våta. Vädret kan vara kallt. Ovissheten kan redan finnas där. Men Alexander har fortfarande ingen aning om hur stor hans värld snart kommer att bli.

En årstid som passar det första steget

Hösten definierar inte Alexander. Inte heller ett enda kapitel, ett enda beslut eller ett enda ögonblick. Men det är där vi först möter honom på den här resan.

En årstid i förändring för en person vars liv står inför förändring. En kallare värld innan allt blir mycket farligare. Och fallna löv som täcker vägar som fortfarande leder mot det okända.

För mig är det därför hösten känns så naturlig i början av The Eternal Prince. Världen håller redan på att förvandlas. Alexander har bara inte insett ännu att det gäller honom också. §

Dela med vänner:

Senaste nytt från M.V. Mitic