Varför jag valde hösten som början på The Eternal Prince

När jag föreställde mig början på The Eternal Prince såg jag aldrig riktigt framför mig att Alexander skulle inleda sin resa under en klar sommarhimmel. Det kändes inte rätt. Jag ville att början skulle kännas kallare, tystare och lite obekväm. Hösten gav mig allt det på ett naturligt sätt.

Jag ville att världen skulle kännas verklig

Vädret förändrar hur vi upplever platser. Ett slott under en perfekt sommareftermiddag känns väldigt annorlunda än samma slott omgivet av regn, dimma och fallna löv. Arkitekturen har inte förändrats. Men vår känsla har det. Det var något jag ville använda i The Eternal Prince.

Alexander rör sig genom en värld som ska kännas vacker, men jag ville aldrig att skönheten skulle bli alltför ren eller konstlad. Det kan finnas lera på vägen. Det kan falla kallt regn. Träden kan vara nästan kala. Himlen behöver inte alltid samarbeta med berättelsen. För mig gör sådana ofullkomligheter världen mer trovärdig.

Hösten har rätt sorts ovisshet

Det finns också något märkligt med hösten. Man vet aldrig riktigt hur dagen kommer att bli. En eftermiddag kan vara varm och gyllene. Nästa morgon kan vara grå, blåsig och iskall.

Den oberäkneligheten passade början på Alexanders berättelse. Han börjar inte med fullständig kunskap om vad som väntar. Då ska inte heller världen omkring honom kännas helt förutsägbar. Vädret, landskapen och det skiftande ljuset förstärker stillsamt den osäkerheten utan att något behöver förklaras.

Jag tycker om kontrasten mot varma platser

En av mina favoritsaker med kallare väder är hur det förändrar känslan av värme. Ett stearinljus betyder mer i ett mörkt rum. En eldstad känns annorlunda efter att någon har vandrat genom regnet. Ett palatsfönster som lyser på avstånd blir inbjudande när vägen dit är kall och våt.

Det är enkla bilder, men de skapar stämning direkt. Valentine Kingdom innehåller många kontraster, och jag ville att årstiderna skulle bli en del av dem. Världen utanför kan vara svår medan något vackert väntar därinne. Eller så kan något vackert dölja något farligt. En plats utseende behöver aldrig berätta hela sanningen.

Hösten symboliserar också förändring

Höstens symbolik är uppenbar, men jag ville inte tvinga fram den. Alexander går in i en period av enorm förändring. Hösten råkar vara en årstid som definieras av förändring. Den kopplingen fungerar naturligt på egen hand.

Träden förlorar sina löv. Dagarna blir kortare. Djuren förbereder sig för vintern. Hela landskapet börjar anpassa sig till det som kommer. Alexander vet inte vad som kommer. Men hans gamla liv börjar redan glida bort från honom.

Ibland ska en början kännas som ett slut

Det är kanske det jag tycker allra bäst om. Hösten förknippas vanligtvis med sådant som tar slut. Sommaren tar slut. Löven faller. Året rör sig mot vintern. Men The Eternal Prince börjar just där.

För Alexander är det som ser ut som ett slut ur ett perspektiv i själva verket första kapitlet i något mycket större. Jag tycker om den motsägelsen. Berättelsen börjar inte när världen öppnar sig mot våren. Den börjar när allt verkar sluta sig.

Och från den kallare början börjar Valentine Kingdom avslöja sig.

Dela med vänner:

Senaste nytt från M.V. Mitic